Livet är ett Äventyr

Exakt en månad sedan jag gjorde ett inlägg till er, det är inte illa. Egentligen är det här inlägget ganska allmänt, men de var en tanke som slog mig. Tänk att man alltid får komma till Gud, hur man än mår hur man än är hur man än har det.

Början av den här veckan ha ja inte mått så bra, av olika anledningar (inget allvarligt) och ibland då ja mår dåligt eller inte riktigt orkar så orka ja oftast inte med lovsång heller bön eller något annat heller, för jag sover väldigt mycket. Men så skulle ja sova idag egentligen skulle jag sova nu undertiden jag skriver. Men om jag inte skriver nu har de försvunnit imorgon.
Men tanken som slog mig, tänk att även om ja inte orkar med Gud eller att be eller vara glad eller någonting alls, så får ja ändå komma tillbaka till Jesus när ja vill hur ja än är, för han finns alltid kvar. Han är den som alltid finns kvar i våra liv även om allt annat rasar samman, om alla andra försvinner. Då finns han där med en öppen och varm famn, då man känner sig nere, ledsen, vilse, bortkommen, då kan man komma till honom. Men om man är glad, känner sig hemma, är superpigg, då kan man också komma till Honom men då går man de för att man är glad och villig och bara vill prisa Honom.

När vi var i Villa Montes så hade vi ca 40 min bön och lovsång varje dag. Att stå där i en liten konferenslokal på ett hotell mitt i ”stan” och få prisa Gud, de är underbart.

Jag vet inte vad jag ville med de här orden. Men det var som sagt en tanke som slog mig. Ta det för vad ni vill, men de kan vara värt att tänka på att inför Gud är vi alla lika och man får vara precis som man vill och den man är.

Ni kan väl skicka en hälsning tillbaka? Skulle vara kul att veta vad som händer hemma.
Ha det gott allihopa!

Bilden är från saltöknen, förhoppingsvis kommer det fler till er så småningom! Beroende på om internet vill fungera.