Livet är ett Äventyr

Inser att det är väldigt länge sedan ni fick veta något om vad jag gör eller vad som händer eller hur jag har det. I skrivandets stund är det 82 dagar kvar tills hemresan till Sverige. Jag längta efter lite korv och stuvade makaroner, eller pölsa med rödbetor och potatis. Mumms! Men förutom att jag saknar svensk mat så rullar livet i Cochabamba på som det brukar. Vecka 10 är det sportlov för oss, då är det inget speciellt planerat.

Innan jul samlade vi in pengar till projektet Fanica, som jobbar med barn som har det fattigt och är i riskzonen att hamna på gatan. Barnen jobbar så ofta de kan på en kyrkogård för att få pengar till bland annat skolgång. Pengarna vi samlade in gick till ryggsäckar och lite annat smått och gott som barnen kan behöva, och dessa delade vi ut en lördagsmorgon innan jullovet började. 

Här kommer de en film då vi delade ut ryggsäckarna.

Under jullovet reste hela teamet till Cusco en stad i Peru, där mötte vi upp Peruteamet och gav oss ut på en 4 dagar lång vandring. Vi vandrade på gamla inkaleder, och kom upp på fantastiska höga berg, vi fick rida mulåsnor, gå bredvid branta stup, höra floder dåna långt nere i dalarna, den fantastiska djungeln och naturen. Ja, vi såg till och med smultron, jo smultron efter vägkanten, de var uppskattat då man hade vandrat i 3 dagar. 

Vårt mål med vandringen var Machu Piccu. Den gamla inkastaden som är helt intakt sånär som på att de inte finns tak på husen, taken var gjorda av naturmaterial som gräs och liknande vilket gör att de har multnat bort under åren. Men husen som är helt byggda i sten är intakta. 

Här kommer lite bilder från vandringen

Så här sov vi, 2 av 3 nätter.