Hemlängtan kan de vara de?
Jag tror att jag har lite hemlängtan. Sitter och räknar efter i almanackan: Jo nu är de bara 3 och ½ vecka kvar sen åker jag hem. Lördag den 9 kl 13:00 efter jobbet då åker ja hem.
Räknar ner allt som kommer hända under tiden mellan detta blogginlägg och då ja åker hem. Min syster med familj åker bort en vecka mina föräldrar kommer hit, min syster med familj kommer tillbaka. Jag kollar vad jag ska göra på söndagen då ja kommit hem klippa mig hälsa på min farmor gå på möte i min hemförsamling innan ja åker till min pojkvän…
De är nog det som kan kallas hemlängtan, men de blir mer påtagligt då man vet vad som kommer hända och hur läng tid de är kvar och då man vet att de blir sista gången på så länge som man kommer att se dem, se de man är van vid, äta den mat man tycker bäst om.
Kommer sakna Sverige då jag åker iväg, känner jag mig själv rätt kommer väl en tår eller två. Så blir de alltid då ja åker nån stans för första gången själv och inte vet till 100% va som väntar.
Men jag miströstar ICKE! För jag kommer att åka iväg på den antagligen, mest spännande resan jag någonsin kommer göra. Jag kommer få uppleva supermycket nya saker vinkla och se livet från ett annat håll! Jag är glad att de här kommer att genomföras, glad att de är det som Gud vill, som jag gör.
Ha de gott tills nästa gång!
